memvadhander.blogg.se

Så kom den dagen som för ganska exakt tre månader sedan kändes så långt borta. Tre månader, där den första månaden flög iväg för att allt och alla var nya, huset var nytt, man kunde inte köpa vad som helst i mataffären, man kunde inte gå på sitt vanliga gym och det tog mer energi att gå på förläsning eftersom öron och pennan var på helspänn för att inte missa något. Sedan hade första månaden gått, då kom Jesper på besök. Så otroligt skönt att få kramas, pussas och sova nära igen. Att få visa honom den här grymma staden med shopping, mat, vänner och pubkultur. Tre dagar gick fortare än fortast men dom var ändå så mycket värda. När vi vinkades hejdå visste vi att vi inte skulle ses förrän den 5 april igen, men vi visste att vi skulle klara det. Tacka vet jag Skype, sociala medier och appar som gör det möjligt att via nätet både skriva sms och ringa gratis. 
Så blev det fullt upp i skolan för här gäller det minst sagt att vara ute i god tid när man har en hel termins arbete ska in och alla dealines under tre veckor. Jag kämpade och slet med att komma in i ett system där böcker knappt existerade, där vetenskapliga artiklar och referenser i varannan mening blev vardagsmat och att det lönade sig att kämpa för ju fler hundatals ord jag har skrivt desto lättare har det blivit. Man hatar att inse det, men övning ger färdighet. Eller färdighet kan vi diskutera när jag har fått tillbaka dom, men jag kan inte göra mer än mitt bästa och hoppas på att det räcker.

Nåväl, som en viss lärare skulle ha uttryckt sig, mellan plugget blev det en hel del trevliga pubkvällar, pubmiddagar och häng med fina nyfunna vänner. Jag och Martina åkte till Skottland på en underbart trevlig tredagarstrip under readingweek (den som är till för att plugga men sanningen är att dom flesta gör något annat, exempelvis reser eller dricker öl). Sen var det till att varva verkligheten (läs plugg) med mer pubhäng, träning och middagar med mina housemates. Så hade helt plötsligt två månader också gått. Jag kände mig mer och mer som hemma och kände att jag trivdes med huset, vänner och skolan.

 

Nu var det bara en månad kvar, som jag försökte utnyttja fullt ut. Började med London med min fina vän Louise. Ett välbehövligt break och så skönt att få besök hemifrån igen. Hann vara hemma några dagar för att sedan packa om väskan och åka med Svea till Dubliln. God mat, trevligt sällskap och några Guinness senare var vi laddade för att ta tag i dom sista två veckorna. Måste säga att det var så mycet lättare att motivera sig när man fått ett break på helgen, hjärnan är fräsch och man orkar ladda om och motivera sig och blicka framåt.

Avslutade förra helgen med att festa till det här i huset, bjuda in alla man ville säga hejdå till och dansa hela natten med dom man gillar mest. Den här sista veckan har gått ut på att få så mycket som möjligt klar innan jag åler hem, säga hejdå till vissa av dom som också åker nu och som jag inte kommer få se i maj igen när jag kommer tillbaka för att skriva tenta. Resten, som jag vet är kvar i maj är det lättare att säga hejdå till för jag vet att det bara är en månad till och att med dom här tre månaderna i ryggen vet jag att en månad bara flyger iväg och att jag snart är tillbaka i huset, laddad för uppdateringar och en eller två pubrundor till innan jag säger adjö till Cardiff ordentligt. 

Jag kommer ta med mig britternas otroliga artighet i sitt språk hem, en hel bunt med mina vänskaper att bära med mig och hålla kontakten med på nätet och en prick 23 kg tung resväska. Nu ska jag packa ner det sista, ta en kaffe på stan och avsluta med mat på puben som ligger 100 meter ner på vår gata.

Skype i all ära, men imorgon ska det bli skönt att kunna prata face to face, att få kramas, pussas och mysa med min Jesper och att kunna gå in på en svensk restaurang och veta att man inte erbjuda pommes till varenda måltid, hemma väljer man själv att lägga till det.